Föreläsning för Transit Kulturinkubator
KAPSYLEN ETT ARBETSKOOPERATIV MED EGEN FASTIGHET PÅ SÖDERMALM
Hur det startade. Vad är det som gjort att det fungerat i så många år?
Föreningen håller till i en vacker gammal tegelbyggnad på Tjärhovsgatan 44-46 på Södermalm i Stockholm. Föreningen består av 18 medlemsgrupper, med mellan 2-20 aktiva medlemmar per grupp arbetar med egna och gemensamma projekt.
1976 fick en grupp konstnärer, fotografer, musiker, snickare och arkitekter hyra ett våningsplan i den gamla Kapsylfabriken på Södermalm. De hade gemensamt deltagit i utställningen ”Ararat” på Moderna Museet. Utställningen handlade om konst, arkitektur, ekologi och teknik. Läs mer om Ararat här. (https://kapsylen.se/node/24)
Det fanns planer på att sälja och riva byggnaden. För att få vara kvar i lokalerna var gruppen tvungen att köpa hela fastigheten. En gemensam ekonomi byggdes upp, den ekonomiska föreningen Kapsylen bildades och på hösten 1978 köptes hela fastigheten av föreningen.
Sedan dess har huset självförvaltas och drivits på det sätt som föreningens stadgar föreskriver av de grupper som ingår i föreningen.
Historik om byggnaden:
1899 Fritz Ullrich o E. Hallquisth Arkitekter ritade huset "till bebyggande af tomten No 3 o 4 i kv. ”Rudan Större" Stockholm i maj 1899.
1900 Svenska Kapsylfabriken AB kunde flytta in i den nya röda tegelbyggnaden.
Här arbetade kvinnor och män med att tillverka och måla kapsyler och staniolpapper att säljas till vinhandlare och senare monopolet. Annat som tillverkades var burklock och metallaskar. I bostadsdelen fanns fabrikens kontor, en tjusig våning för direktörens familj och några små lägenheter/rum för fabriksarbetare. På fredagen var det lön och framför kassörskan köade anställda med varsin plåtburk, som lönen lades i. De bockade och neg.
1966 Kapsylfabriken i förändring
Senare tillverkades här tenntuber och ännu senare tuber i plast. Så småningom började andra småindustrier hyra in sig i huset och 1966 var det slut med tillverkning i Kapsylfabrikens regi. Nu förvaltade bolaget bara fastigheten och hyrde ut lokaler.
1975 Huset såldes till två fastighetsspekulanter.
1976 Vi flyttade in och fick hyra 500 kvm.
1978 Köptes fastigheten av nybildade Kapsylen ekonomisk förening och dess medlemmar.
Senare har vi succesivt fått ta över eller köpa ut de resterande uthyrda lokalerna.
Utdrag ur föreningens stadgar:
I §3 står det bl.a.
c) Förenings medlemmar skall verka för en kritisk och oberoende kultur samt kollektiva arbetsmetoder. I föreningens intresse ligger också att de ingående verksamheterna är av olika slag, så att ett tvärfackligt samarbete ger impulser till nyskapande. Medlemsgrupperna bör företräda både praktiska och teoretiska inriktningar. Föreningen bör sträva efter en integrering av arbete och fritid så att de konstlade gränserna mellan arbetsliv, skola, daghem och hemliv bryts.
Om fastigheten säljs står det i §22:
Föreningens återstående behållna tillgångar skall användas till stöd för grupper eller föreningar vars verksamhet och syften överensstämmer med föreningen Kapsylens intentioner. Föreningar och grupper som skall erhålla detta stöd utses av föreningsstämman med tre fjärdedelars majoritet av antalet röster.
Exempel på grupper som ingår/ingått i Kapsylen:
Musikgrupper: Stockholm Norra (Blå Tåget), Dag Vag, Eldkvarn, Weeping Willows, m. fl.
Musikscen och Kafé: Kafé 44
Inspelningsstudio: Rub a Dub
Teatergrupper: Jordcirkus, Caféz m.fl.
Journalister, förlag, översättare, tryckeri: Frilansgruppen, Nordan/Tryckop, m.fl.
Fotografer, Bild- och Konstnärsgrupper
Arkitektgruppen, Ekoteket (bibliotek för ekologiskt byggande), Keramikgruppen, Textilgrupp
Föräldrakoperativ förskola: Korken
Galleriverksamhet: Centrum för fotografi (CFF), Studio 44
Hur kunde en kollektiv verksamhet lyckas ta över och köpa ett helt hus?
Huset betraktades som ett rivningsobjekt. Det var tomten som var värdeful men rivningskostnaden och kostnaden för ett nybygge drog ner värdet för andra spekulanter.
Ägarna, Backström och Jarnhammar, som spekulerade i fastighetsaffärer, hade råkat få med kapsylfabriken i en större affär. De och en bank, som vi hade kontakt med, insåg att vi som grupp kunde klara av att samla ihop till kontantinsatsen. Vi var ju ca 80 personer även om vi var väldigt unga.
Vår förening hade verksamheter som inte hade för höga krav på standarden. Vi behövde inte totalrenovera. Det fick bli som i andra länder där man tar en bit i taget.
I Sverige, på 80-talet, skulle man blåsa ur de gamla husen, ersätta alla fönster med nya isolerrutor och aluminiumprofiler, osv.. Huset har fortfarande kvar de fantastiska välvda fönsterna med spröjsar och okopplade bågar. Vi får klistra pappremsor om det drar (precis som förr). Vi fick också ta itu med akuta reparationer själva.
Vi kunde också växa långsamt. Huset hade andra verksamheter och några lägenheter som drog in hyra. Till att börja med hade vi en fjärdedel av den totala ytan. Allt eftersom företag velat flytta ut har vi fått överta eller köpa ut deras lokaler. Lägenheterna är kvar.
Vilka hinder har Kapsylen klarat av?
Hinder:
Att vara trovärdiga köpare som 20-åringar.
Lösning:
Hade med några äldre etablerade som stöd från Ararat. En person hade kontakt med fastighetsägaren sedan tidigare.
Hinder:
Pengar. Man behövde få in en handpenning på ca 200 000 kr.
Fastigheten kostade 1,5 miljon 1978. (motsvarar 6,5 miljoner idag enligt SCB).
Lösning:
Vi var ca 80 stycken som alla bidrog med 2 500 kr/person (motsvarar 10 500 kr idag). Det skulle räcka till kontantinsatsen. De flesta lyckades få ihop pengarna genom att låna från släkt och vänner. Några fick låna av andra medlemmar som hade lättare att få fram pengar. Vi lånade alltså det mesta av kontantinsatsen, något som vi inte berättade för banken.
Många var skärrade av de ekonomiska åtagandena men en inflytelserik medlem menade att inflationen skulle betala våra skulder. Han fick rätt.
Hinder:
Lokalbrist. Många grupper behövde större/bättre lokaler eller stod i kö för att bli medlemmar.
Lösning:
Vi hade flera befintliga lokalhyresgäster som vi ville överta. Möbelföretaget Malmstens hade oisolerade lokaler för möbellackering på vinden. De erbjöd oss att ta över lokalerna gratis när de skulle flytta verksamheten till småland. De gillade helt enkelt vår verksamhet. För att utnyttja vinden var vi senare tvungna att isolera taket. Detta bekostades av Jordcirkus som satsade en stor del av sina begränsade resurser på att göra vinden till en teaterlokal.
Andra verksamheter fick vi köpa ut succesivt. Broms- och Kopplingsservice som slipade bromsklossar med asbestbelägg köpte vi ut efter ett par år, vilket innebar en asbestsanering för oss. Förnicklingverkstan med sina tungmetaller och sunkiga lokaler i källaren medförde mycket jobb för musikgrupperna som tog över. Plåtverkstan i resten av källarutrymmena la ner sin verksamhet på 80-talet. Alla lokaler var i ett dåligt skick då de tidigare fastighetsägarna och även de som drev verksamheterna räknat med rivning av den gamla fabriksbyggnaden.
Hinder:
Att förvalta lägenheter. Att ha hyresgäster i huset. Att äga fastighet.
Lösning:
Vi tycker att det fortfarande är viktigt att det finns hyresrätter i innerstan. För att vara någorlunda professionella i våra kontakter med våra hyresgäster, myndigheter mm, gick vi med i Fastighetsägarna. Det gör att vi kan få hjälp med förhandlingar och juridik. Vi har också en kontaktperson som ansvarar för kontakterna med hyresgästerna. Störst hjälp av Fastighetsägarna har vi fått när det gäller förhandlingar om byggandet av en kraftledningstunnel och en tunnelbana som påverkar vår byggnads grundläggning. Själva har vi också försökt att hindra ett nybygge på den öppna ytan framför huset (utan att lyckas).
Arkitektgruppen hjälper till med renoveringslösningar (brukar lätt uppnå arbetsplikten 40 timmar per person och år).
Hinder:
Taket läckte men vi hade inte råd att lägga om det. Jordcirkus ville bygga en teaterlokal på vinden.
Lösning:
Vi löste det genom att göra det möjligt för det inläckande vattnet att rinna ut förbi takfoten så att det inte skadade tegelfasaden samtidigt som det då blev möjligt att isolera taket underifrån. På det viset kunde Jordcirkus få sin drömteater och föreningen fick in hyra så att det blev möjligt att lägga om plåttaket efter ett par år.
Vad har lärdomar av misslyckanden blivit?
70-talsideologin har varit svår att hålla kvar, men också varit en av de viktigaste grundpelarna. Stormöte, konsensus, långa möten, alla är med och pratar. På senare år har styrelsen, som består av en representant från varje grupp, fått större betydelse. Styrelsen har möten en timme var fjortonde dag.
Vara noggrannare och kolla allting om fastigheten innan köp. Vi åkte på en rysare i början på 80-talet när en bank hörde av sig och sa att man hade 300 000 kr i värdepapper på vår fastighet. Allting redde upp sig senare och det var tydligen något som den tidigare fastighetsägaren var inblandad i. Vi var så oerfarna att många kallt räknade med att inte komma tillbaka efter sommarens ledigheter.
Inpränta ideologin av det gemensamma ansvaret för huset.
Har svårt att få jämställt mellan juridiska grupper gentemot enskilda medlemmar.
Vad har gjort att Kapsylen överlevt?
Det gemensamma ansvaret. Det gemensamma tankesättet. Inget vinstintresse eller fastighets/lokalspekulanter.
En annan styrka är vår kompromissvillighet.
Vi har ordnat stora fester för att få in pengar till huset. Ett skojigt sätt att stärka gemenskapen och kassan. Här har musikgrupperna också kunnat bidra på ett fantastiskt sätt, något som är svårare när de är på turné.
Vad känner sig medlemmarna mesta stolta över idag?
Samarbete överhuvudtaget, tvärfackligt.
Husfesterna som bidrar till stor del av husförvaltningen Bidrar till gemenskapen.
Vi är stolta över att vi klarar oss utan att vara beroende av bidrag.
Vad skulle ni råda folk till?
Var självförvaltande och inte bidragsberonde. Låga omkostnader gör att man kan ta smällar. Stor trygghet av att vara många.
Ingen extern fastighetsförvaltning, mycket blandad kompetens i huset.
Inget styrelsearvode. Vi turas om.
Vill ni vara självförvaltande så var inte helt bidragsberoende.
Se till att medlemmar engagerar sig och inte tror att någon annan skall lösa problemen. Ansvaret är huset.
Vi har låga avgifter för att vi kan förvalta saker själv. Och då måste man arbeta med/för huset!
Se engagemanget i huset som en del av din låga avgift. Hur mycket skulle det kosta om allt var tiptopp, ha en fastighetsförvaltare etc.
Vilka misstag ska man undvika?
Konflikter till följd av att nya medlemmar inte förstår att man är del av en gemensam förvaltning!
Att förlita sig på bidrag.
Att inte ha klara papper på beslut.
Att inte ha koll på förändringar i medlemsgrupper
Självklart är det unikt att Kapsylens hus ägs av föreningen, vilket inte går för de flesta andra kreativa konstnärskluster och föreningar i Stockholm, men det finns mycket lärdom att förmedla ändå tror vi.
November 2021
Jonathan, Rub a Dub och Per, Arkitekterna